I en annan del av Norrland…

Nu är julen bortplockad både från bloggen och hemmet vilket känns skönt. Här i norr börjar redan dagarna att kännas längre och vi har +-0 grader så jag börjar få vårkänslor .
Inspirationen till att blogga har varit obefintlig, vilket säkert har märkts. Jag har inte besökt mina favoritbloggar heller men jag skärper väl till mig så småningom.
Arbetet jag hade på gång är fortfarande inte i hamn. Jag tror att jag än en gång har stött på en arbetsplats utan kapten, det verkar finnas många sådana. Denna båt tog nog en omväg runt Australien så det blir spännande att se vad som händer.
Vad härligt förresten att ”En annan del av köping” är tillbaka i TV-rutan! Det är så uppfriskande att se människor som bara är sig själva och det är dom ju så otroligt bra på. Inga konstigheter här inte!
Nu ska jag ta mig i kragen och börja klä om ett par stolar. Det har jag tänkt göra nu i flera dagar men skjutit upp det hela tiden. Det blir ju så ibland när roligare saker kommer i vägen… Ha det gott!

”Vi bedömer oss själva efter vad vi känner att vi kan göra, medan andra bedömer oss efter vad vi redan har gjort”

Äntligen 2010!

Så är då äntligen julen och nyåret överstökat!  Jag, personligen, hoppas att 2010 blir ett mycket bättre år än det som gått. Som ni nu alla säkert vet så har jag en nära anhörig som hamnat, (eller valt att hamna?), i drogmissbruk och mina funderingar, farhågor och tankar cirkulerar mycket kring denna person och även andra ungdomar som sitter fast i missbruket.
Må 2010 bli det år då ni inser vad det är ni håller på med och kämpar er tillbaka till det som vi kallar livet!
Trots detta problem så finns det ändå mycket jag har att vara tacksam för: En familj som inte går av för hackor, mat i kylskåpet och tak över huvudet. Ett arbete har jag också i sikte men det talar jag tyst om innan allt är i hamn.
Det är helt enkelt det som är livet: Gott och ont i en salig blandning, precis som det ska vara.
Jag önskar Er alla ett riktigt, riktigt Gott Nytt År!

”Må alla dina bekymmer vara lika länge som dina nyårslöften!”

Måste inte alls!

Vad tiden har gått fort! Några dagar kvar till julafton men min julkänsla vill inte riktigt infinna sig… Hoppas det går att fira jul ändå!
Jag läste ett tips i en veckotidning som var ämnad till dom som inte har tid eller ork att rulla egna köttbullar. Då ska man helst köpa köttbullar från olika tillverkare och blanda ihop dom så att man får blandade former och storlekar. Då lurar man dom eventuella middagsgästerna att tro att man gjort köttbullarna själv. När jag läste detta så var den första tanken som slog mig: Är det verkligen så viktigt med just hemmagjorda köttbullar till jul? Så viktigt att man i tidningarna tipsar om hur man kan ”lura” middagsgästerna?
Nu har jag haft privilegiet att till varje jul kunna laga mina köttbullar själv men om det händer någon gång i framtiden att jag ”blir tvungen” att bjuda på Mamma Scans köttbullar istället så inte tänker jag låtsas att jag gjort dom själv bara för att… ja, varför?  Julen ska ju vara en fridfull helg, men jäklars vad stressigt det kan vara strax före, beroende på vilka krav man har på sig själv och omgivningen. Jag har i år bestämt att jag gör det det jag vill och känner för och inte det jag tror att jag måste. Vi har nog alla en massa inbillade måsten och traditioner som sitter i ryggmärgen men mycket av det går att sålla bort. Om man bara vill och törs… Julen kommer och går ändå oavsett vad! Hoppas ni alla får en trevlig fortsatt 4:e advent!

”En tradition är en generad ursäkt för att få upprepa samma dumheter varje år”

Å än slant vi dit…

I måndags skulle jag och min lillasyster ut och shoppa lite. Hon kom i sin äldre, småslitna Saab som jag nu döpt till Herbie.
Ni har kanske sett någon av Herbie-filmerna? Den handlar i alla fall om en bil som gör lite vad den själv vill… Att min systers bil beter sig som Herbie beror troligtvis på slitna däck men ändå. Vi bänkade oss i alla fall i bilen och styrde kosan in mot centrum. Plötsligt och utan förvarning så började bilen att sladda och vi rusade fram från den ena sidan till den andra och för varje parering så verkade Herbie få mera fart och allt gick bara fortare och fortare. Vad mycket man hinner tänka på bara några sekunder!!! Jag såg att vi fick möte, jag knep ihop ögonen, höll fast mig och tänkte: Nu blir det en jävla smäll! Men precis i sista ögonblicket så bestämmer sig Herbie för att ändra riktning och med bara nån centimeter tillgodo så undviker vi en frontalkrock. Istället så sladdar vi några vändor till och plöjer sedan in i plogvallen. Där sitter vi var vi sitter, obönhörligt FAST, blockerande ena körriktningen. DÖM OM MIN FÖRVÅNING när vissa folk då ställer sig och TUTAR. Precis som att vi skulle ha parkerat tvärs över vägen för skojs skull. Jag hade god lust att gå fram till den tutande bilen, be chauffören sätta sig i Saaben så skulle jag kunna sitta i hans bil och tuta.
Som tur var så stannade två manliga änglar och hjälpte oss… Bilen gick inte att få loss med mänskliga krafter utan fick dras upp med hjälp av en mindre lastbil. Tack gode gud att det finns människor som ställer upp för andra! Det första jag gjorde när jag kom hem var att sätta in en ”Dagens ros” i dagstidningen till dessa hjälpsamma herrar.
Allting slutade lyckligt och vi kom till slut ut på vår shoppingtur, men innan dess så åkte vi till mig och tog min bil istället… Jag vägrade nämligen åka i denna opålitliga mördarmaskin som heter Herbie!

”Ingen kan hjälpa alla men alla kan hjälpa någon”

Julbak!

Till jul bakar jag alltid Dumlekakor… Ingredienserna är inte världens billigaste och riktiga kaloribomber är det men oj oj, vad goda dom är. Här kommer receptet:

DUMLEKAKOR       24 st
3 dl mjöl
1 dl socker
200 gr mjukt smör eller margarin
1 tsk bakpulver
Ovanstående blandas ihop som en mördeg
Dumlekola
Noblesse

Rulla mördegen till 24 bollar och lägg i, helst, aluminiumformar, den lite mindre storleken.
Tryck in 1/2 Dumlekola i varje ”boll”.
Grädda i 200 grader ca 10 min.
Lägg på 1 Noblesse på varje kaka direkt efter att plåten tagits ut. Låt svalna och ställ sedan kakorna i kylen så att chokladen stelnar till. Ibland brukar jag även strö över lite kokos innan chokladen stelnat men det är en smaksak hur man vill göra. Njut!!! Kakorna går bra att frysa.

”Det man själv bakar är det som bäst smakar”

Tomtejobb!

Jag sitter nästan och väntar på att Arbetsförmedlingen ska höra av sig och erbjuda mig tomtejobb. Jag läste nämligen på Metro att arbetslösa kan tvingas att jobba som tomtar i år… Haha, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Hoo hoo, finns det några snälla barn här? Till våren får man väl jobba som påskkärring då, eller?
Artikeln jag skriver om finns att läsa här.

Tre stadier i en arbetslös individs liv:

1. Han tror på tomten
2. Han tror inte på tomten
3. Han ÄR tomten

Adventtider….

Nu har jag varit feberfri i några dagar och styrkan börjar sakta återkomma. På söndag är det första advent och jag fasar litegrann för att börja rota i jullådorna. Inte för det, det är jättemysigt med alla stjärnor och stakar men det är alltid sånt bök innan dom kommer på plats. Trasiga glödlampor, för lite förlängningssladdar, ihoptrasslade kablar är sånt som hör julpyntadet till. Sen kommer det ju till lite stress också, med allt som man tycker att man borde göra. Fylla frysen med alla omöjliga och möjliga sorters bakverk, rulla köttbullar, köpa julklappar och samtidigt vara på bra humör. Det är lite av trolleri… I alla veckotidningar finns det en massa läckra recept, tips på snygga jul-frisyrer, kläder till julfirandet och reportage om hur man ordnar julmys hemma med pepparkaksdoft, virkade snöflingor och stylade julgranar. Inget fel i det men nånstans mitt i alltihop så får jag känslan av att dom flesta glömt bort varför vi överhuvudtaget firar jul. Det tycker jag är jätteviktigt att upplysa våra barn om så att dom kan förstå bakgrunden till vår jultradition. Sen om man är troende eller inte spelar ingen roll för bakgrunden är i alla fall densamma…
Eftersom jag stressar på lite inför 1:a advent så kanske jag inte skriver något mer denna vecka. Därför vill jag redan nu önska alla läsare en härlig och rofylld 1:a advent. Trots alla trasiga glödlampor…

Fel nummer…

Sitter här med feber och skallebank och väntar på att något roligt ska hända. Det behöver inte vara något särskilt, jag är ganska lätt att göra glad! En miljonvinst i något spel är ju ett exempel på det . Eller varför inte några kommentarer på några av mina inlägg eller kanske ett telefonsamtal från någon som ringt fel. Hahaha…
Förra veckan så hände det faktiska att samma karl ringde fel tre gånger efter varandra till min mobiltelefon. Under det tredje samtalet så sa jag till honom: – Du, jag ska ge ett litet tips till dig! Försök att slå ett annat nummer nästa gång så kanske du kommer rätt…
Då gick nog polletten ner för honom för han ringde inte igen.
Samma sak när dom ringer fel och säger: Var är jag nu nånstans? Men snälla: HUR F_N SKA JAG KUNNA VETA DET!!!
Nu ska jag ta mig en Alvedon eller två och lägga mig med en bra bok! Önskar er alla en fortsatt trevlig dag!

”Ingen kunskap är så totalt meningslös som att kunna ett telefonnummer på ett ungefär”

 

Fis in de si

Läste idag i Aftonbladet att Reza från Idol är kränkt av språkhånet.
Det heter inte ”fis in de si” det heter ”fish in the sea”, säger jurymedlemmen Laila Bagge. Jag kan bara hålla med! Det heter faktiskt ”fish in the sea”. Jag förvånas över att människor så ”lätt” känner sig kränkta idag. När vi tittade på det aktuella Idol-avsnittet och Reza sjöng så sa jag till min sambo att det är synd att hon har så dåligt uttal för allt annat är jättebra. Juryn tyckte också det. Med all rätt! Uttal kan man lära sig, man kan träna sig fram till korrekt uttal och det är jätteviktig om man vill bli artist. Helst om man ska röra sig utanför Sveriges gränser… Att kalla ren och skär fakta för hån är att ta i lite väl mycket. Det är också mycket möjligt att ordvalen är tidningarnas sätt att få fram smaskigare rubriker. Faktum kvarstår dock att jag ändå tycker att människor är lättkränkta nu för tiden. Ordet kränkt används lättvindligt i många sammanhang. För bara några år sedan så kände jag mig rejält kränkt. Det handlade i stora drag om att jag, frivilligt, öppnat mig och blottat en svagare sida av mig. Allt för att tillvaron skulle bli lättare för båda parter men idag, med facit i hand, så ångrar jag att jag sa nånting överhuvudtaget. Personen jag berättade det för saknade helt empati och förståelse och hon fick mig många gånger att känna mig som en ”sämre” människa.
Att kränka någon, för mig, är att sparka på någon som redan ligger. Att diskriminera någon för ens ursprung, läggning, sjukdom, handikapp, utseende etc. Saker som den utsatta personen inte kan rå för eller påverka. DET är kränkning för mig…
Önskar er alla en fortsatt trevlig helg!

”Om man så visar upp hundra vackra egenskaper bedöms man ändå alltid efter sina dåliga sidor”

Beroendeframkallande…

Igår tittade jag på Lyxfällan och häpnade över hur mycket pengar pojkstackarn spelat bort. Beroende och missbruk kan ta alla möjliga olika skepnader såsom alkohol, droger, spel, köphysteri mm. Mycket fällor och snårstigar finns det i vår Herres hage och håller man inte ögonen på vägen och fokuserar mot målet så kan man lätt slinta ner i diket. Det som dock förvånade mig mycket var att efter programmet så kom reklamen från ”Sverigeautomaten – Svenska spelautomater på nätet”… Verkar det genomtänkt? Det kändes verkligen konstigt, minst sagt, att först bli upplyst om hur spelberoendet kan slå sina klor djupt i en och sen i nästa minut se reklam som uppmuntrar till spel. Verkligen motsägelsefullt!

Jag vill också göra ett förtydligande angående praktikanter och praktikplatser som jag skrivit om tidigare. Man kan lätt få för sig att jag är helt emot ”praktiklösningar” men så är inte fallet alls! Om jag som arbetslös är nyfiken på olika yrken och vill prova på så är praktik, under kortare period, en ypperlig lösning. Om en potentiell arbetsgivare vill kolla om man ”passar in” och klarar dom eventuellt kommande arbetsuppgifterna så känns även då en praktikplats helt Ok för min del, även då under en kortare period.
Det jag tycker är negativt är när arbetsgivare utnyttjar praktikanter som gratis arbetskraft. Det vill säga när arbetsgivaren ställer krav och delar ut arbetsuppgifter som till vilken anställd som helst. Jag tror inte på att man som praktikant ska ”ta upp någon plats” eller fylla något tomrum. Tomrummen ska arbetsgivaren fylla med anställda och inte med praktikanter. Så anser i alla fall jag… Dessutom tror jag att praktikanter kan vara beroendeframkallande. =)

”Fattigdomen är ingen skam, men den är förbaskat obekväm”