I morse läste jag det igen. Fenomenet när någon begår ett brott, dör eller är med om andra oftast negativa saker. Till exempel: Någon blir häktad för exempelvis skattefusk och i dagstidningen så har man talat med grannen som säger: “Jag hade aldrig kunnat tro det om honom. Jag träffade honom förra veckan och han verkade precis som vanligt.”
Hmm… Var han verkligen som vanligt? Hade det inte börjat att växa ut horn i pannan på honom? Det är samma fenomen när någon avlider. “Åh, jag träffade henne på ICA för två veckor sedan och hon var då så glad och uppåt.”
Hade hon månntro inte lagt märke till liemannen som gick två meter bakom henne, och hade hon varit lika glad och uppåt om hon hade gjort det?
Nej, tur är väl det att vi inte kan förutse allting som kommer att hända. Hade vi kunnat det så hade våra liv enbart handlat om att parera och undvika alla gupp på vägen och vi skulle ha mycket mindre tid och ro att leva just för stunden. Jag har faktiskt lyckats släppa en stor del av mitt kontrollbehov och det känns befriande. Lite har jag nog kvar att jobba med men det handlar om ett helt annorlunda sätt att tänka och det blir inte gjort över en natt. Det finns många händelser, tragedier och glädjeämnen i en människas liv som kan/kommer att inträffa vare sig vi vill det eller inte och det finns inte ett förbannat dugg vi kan göra åt den saken. Ibland får vi helt enkelt gilla läget hur det än ser ut…
“Man känner inte igen de riktigt viktiga ögonblicken i sitt liv – inte förrän det är för sent”
