Varför är ett ständigt återkommande ord i min vardag. Jag har märkt att jag har en tendens att vilja veta orsakerna till det mesta som händer. Jag minns så väl när jag var nybörjare på datorer, hade fått ett jobb och en stackars kollega skulle lära mig datasystemet. Vår diskussion var ungefär så här:
-Sen trycker du där!
-Varför?
-Jag vet inte, man ska bara trycka där…
-Jamen det måste väl finnas en anledning till att man ska trycka där…
-Men tryck nu bara, jag vet inte varför, men bara tryck nu!
-Jaja, jag ska trycka men jag tror ändå inte att man ska trycka där bara för skojs skull. Vad har den för funktion?
-Men JAG VET JU INTE!
-Vad händer om man inte trycker på den då?
- Ingen aning. Men tryck nu så vi kommer vidare… Jag blir galen på dig.
Efter mycket om och men så tryckte jag till slut och jag vet fortfarande inte varför man skulle trycka där men nån nytta gjorde det säkert.
I liknande sammanhang så måste jag veta anledningen till att man ska göra vissa saker i en viss ordning, det gör det lättare för mig att helt enkelt komma ihåg. Meningslösa arbetsmoment kan lätt falla ur minnet men just det här trycket glömde jag faktiskt aldrig.
“En specialist är en som kan allt annat sämre”
Inlagd av Anki 02/16/2010 kl. 15:01
Jo men visst måste man ha reda på vad som händer, orsak och verkan hör ju ihop, hur ska vi annars kunna uppfostra våra barn och överhuvudtaget lära oss något, eventuellt då av v åra misstag!
Om man säger till ett barn , ; Så där får du inte göra??? Varför, svarar barnet,!
Får ett urbota dumt svar; Därför att man inte gör så eller inget svar alls! Hur ska man då vet vad som kan hända om man gör så jo genom erfarenheter och misstag men de kanske inte hade blivit så ödestigra om man i förväg fått veta lite om vad som kunde ha hänt!
Låter snurrigt, men förståeligt!
Kram
Inlagd av Mimmi 02/16/2010 kl. 15:19
Ja, visst är det så Anki och jag fortsätter nog att vara ett frågvist “barn” resten av mitt liv…
Kram!