Pausen blev kortare än förväntat!

Nu är det något sånär klart med min “nya”  blogg! Du är välkommen att besöka mig på:

http://mimmisfunderingar.se

En liten paus igen…

Nu kommer jag inte att skriva något inlägg på några dagar. Jag har nämligen köpt ett domän till bloggen och hyrt in den på ett webbhotell så just nu trixar jag med en massa säkerhetsnycklar, databaser, ftp-program och allmänna inställningar och uppdateringar. Man går lätt vilse i denna djungel men som tur är så är jag inte helt novis på området. Detta betyder ju naturligtvis också att jag inte har några planer på att sluta blogga, (till någons glädje och fleras förtret), tvärtom så hoppas jag på att snart kunna bjuda in er till en blogg som är mer anpassad till hur jag själv vill ha det och då borde det, per automatik, också kännas roligare att jobba med bloggen. Jag har helt enkelt blivit less på begränsningarna som de vanligaste bloggtjänsterna har och vill stå på “egna ben”. Hahaha… Det återstår att se hur det går! Jag återkommer med den nya adressen så fort jag fått den körklar…

“Små förändringar kan göra stor skillnad”

Lagom är bäst…

Energitjuvar finns det en hel del av därute, dvs människor som totalt suger musten ur en. Jag har märkt att dom finns i en massa olika sorter och suger energi på helt olika sätt. Det finns dom som har en förmåga att få allting att handla om sig själv. Man sitter och försöker berätta någonting men man märker att “lyssnaren” sitter som på nålar och bara väntar på att man ska hämta andan så att dom hinner pressa sig in och vända samtalet till att handla om sig själv eller deras familj. Sen finns det dom som inte “unnar” någon annan att tycka lite synd om sig själv, vilket alla behöver ibland. Berättar man till exempel att man har brutit benet och har ont så får man direkt höra att  ja, jag minns när jag ramlade på en isfläck och bröt BÅDA benen. Det gjorde ont det…
Sen har vi ju även de överdrivet positiva, hurtfriska människorna som kan göra mig jättetrött. De som ständigt går omkring och kvittrar om hur underbart allt är och ler så att mungiporna går flera varv runt huvudet. Ja, jag gör nog också det nångång men inte hela tiden…
Onekligen är det så att lagom är bäst men lagom är olika från person till person så riktigt lagom blir det nog aldrig.

” Man får ta folk som de är och inte som man vill att de ska vara”

Horn i pannan…

I morse läste jag det igen. Fenomenet när någon begår ett brott, dör eller är med om andra oftast negativa saker. Till exempel: Någon blir häktad för exempelvis skattefusk och i dagstidningen så har man talat med grannen som säger:  “Jag hade aldrig kunnat tro det om honom. Jag träffade honom förra veckan och han verkade precis som vanligt.”
Hmm… Var han verkligen som vanligt? Hade det inte börjat att växa ut horn i pannan på honom? Det är samma fenomen när någon avlider. “Åh, jag träffade henne på ICA för två veckor sedan och hon var då så glad och uppåt.”
Hade hon månntro inte lagt märke till liemannen som gick två meter bakom henne, och hade hon varit lika glad och uppåt om hon hade gjort det?
Nej, tur är väl det att vi inte kan förutse allting som kommer att hända. Hade vi kunnat det så hade våra liv enbart handlat om att parera och undvika alla gupp på vägen och vi skulle ha mycket mindre tid och ro att leva just för stunden. Jag har faktiskt lyckats släppa en stor del av mitt kontrollbehov och det känns befriande. Lite har jag nog kvar att jobba med men det handlar om ett helt annorlunda sätt att tänka och det blir inte gjort över en natt. Det finns många händelser, tragedier och glädjeämnen i en människas liv som kan/kommer att inträffa vare sig vi vill det eller inte och det finns inte ett förbannat dugg vi kan göra åt den saken. Ibland får vi helt enkelt gilla läget hur det än ser ut…

“Man känner inte igen de riktigt viktiga ögonblicken i sitt liv – inte förrän det är för sent”

Vi och våra barn…

Just nu pågår en debatt om huruvida skiftarbetande föräldrar får lämna sina barn på dagis under sina arbetsfria veckor. För mig ter sig diskussionen underlig eftersom jag tycker att det är självklart att vi ska umgås med våra barn så mycket det bara går. Vi har väl ändå inte skaffat barn för att samhället ska ta hand om dem?
Som vanligt så finns det ju alltid undantag… Arbetslösa föräldrar till exempel får ha sina barn på dagis nån timme om dagen och det kan många gånger vara rätt beslut för barnets skull, inte för att föräldrarna ska få vara barnlediga. Barn behöver komma ut och umgås med andra barn i olika miljöer. Men, jag vidhåller, jobbar man skift och har barnomsorg så låt barnet också få njuta av den lediga veckan tillsammans med föräldern. Tiden, och helst småbarnstiden, går så himla fort och plötsligt så är dom inte barn längre. Tro mig, jag vet…

Här följer lite småkul sagt av just barn:
* En mormor är en som hela släkten har kommit ut genom. Då är det väl inte så konstigt att hon är lite sladdrig i skinnet.  – Kristina 7 år -
* Kvinnor består av äggstockar och så tänker de mer.  – Siri 6 år -
* Det finns många sorters hud. Förhud är till exempel huden som man har framtill medan bakhuden är huden som man har på baken.  – Therese 6 år -
* Om man öppnar ögonen och det är alldeles svart, då är man medvetslös.  – Hilda 7 år -
* Farmor tycker inte om att sola topless. Det är för att hennes toppar har blivit lösaktiga. – Stina 6 år -
* Negrer har svart hud, men det är inte fint att säga högt. – Görel 6 år -

” Jag får tacka alla som hjälpt till, sa flickan på barndopet “

Orsak och verkan…

Varför är ett ständigt återkommande ord i min vardag. Jag har märkt att jag har en tendens att vilja veta orsakerna till det mesta som händer. Jag minns så väl när jag var nybörjare på datorer, hade fått ett jobb och en stackars kollega skulle lära mig datasystemet. Vår diskussion var ungefär så här:
-Sen trycker du där!
-Varför?
-Jag vet inte, man ska bara trycka där…
-Jamen det måste väl finnas en anledning till att man ska trycka där…
-Men tryck nu bara, jag vet inte varför, men bara tryck nu!
-Jaja, jag ska trycka men jag tror ändå inte att man ska trycka där bara för skojs skull. Vad har den för funktion?
-Men JAG VET JU INTE!
-Vad händer om man inte trycker på den då?
- Ingen aning. Men tryck nu så vi kommer vidare… Jag blir galen på dig.
Efter mycket om och men så tryckte jag till slut och jag vet fortfarande inte varför man skulle trycka där men nån nytta gjorde det säkert.
I liknande sammanhang så måste jag veta anledningen till att man ska göra vissa saker i en viss ordning, det gör det lättare för mig att helt enkelt komma ihåg. Meningslösa arbetsmoment kan lätt falla ur minnet men just det här trycket glömde jag faktiskt aldrig.

“En specialist är en som kan allt annat sämre”

Alla hjärtans dag…

Ja, idag är det då… Den stora kommersiella dagen, alla hjärtans dag.  Här hemma har det inte märkts nån skillnad förutom att jag fick kaffe och en kanelbulle serverat innan jag knappt hunnit öppna ögonen. Det var gulligt av min gubbe. Han är bara så bäst! För mig både räcker det och blir över eftersom jag faktiskt har alla hjärtans dag varje dag. Jag får inte ofta choklad, blommor och presenter MEN, (som Tony Irving säger), jag får en jäkla massa annat, i både ord och handling, som betyder mycket mer i det långa loppet. Naturligtvis så ska man ju inte bara få, man måste ge också och det hoppas jag att gör. Jag försöker i alla fall…
Jag önskar er alla en mysig fortsättning på denna kram-dag! Ta vara på er och dom ni älskar och tycker om, det är bland det viktigaste som finns!

“Att älska någon men inte våga säga det till personen i fråga är den största förlusten av alla”

Schlagerfestivalen och annat trams…

Lördag kväll och nästan alla människor bänkar sig framför TV:n för att se schlagerfestivalen. Det enda jag undrar är: Varför? Jag förstår inte alls nöjet med att titta på detta spektakel som mestadels går ut på att kanalen i fråga ska dra in så mycket pengar som möjligt. Man ska ringa än hit och än dit och helst flera gånger i flera omgångar. Det lustiga är att “ställningen är alltid oerhört jämn så om du vill se din favorit gå vidare så ring utav helvete”.  Och folk ringer och ringer. Vi får en vinnare som alla hyllar och som sen hamnar bland dom fem sämsta i den stooora melodifestivalen. Tidningsrubrikerna lyder: “XXX stora flopp” och plötsligt är det bortglömt att det är svenska folket själv som röstat fram representanten. Då tittar jag hellre, (om jag måste välja), när Willy, snickaren dansar i Let´s Dance. Då drar jag på smilbanden lite i alla fall för han kan verkligen inte dansa. Det struntar dock han i och bjuder hej vilt på sig själv och det gillar jag. Det är underhållning för mig och troligtvis för många andra också eftersom han fortfarande är med i spelet. Heja Willy!
Till alla er som också vill lära er dansa så rekommenderar jag att ni tittar på detta finska filmklipp där dom lär ut hur man dansar disco. Jag har haft den på bloggen förut men den är så bra så jag kör en runda till.

“Att dansa med fötterna är en sak, men att dansa med hjärtat är en annan”

Hääärligt med sol….

Nu börjar snart den årstid jag tycker allra bäst om! Det finns inget härligare än snö, sol och droppande från taken… Dessutom börjar människorna röra sig ut lite från sina kokonger för igår såg  jag till och med grannen hämta in posten. DET är tidiga vårtecken det!
Den 19:e tänker jag rocka loss ordentligt för då kommer The Playtones (ni vet dom som vann dansbandskampen), upp till de norra delarna och sprider sin musik. Skönt med “riktig” sväng för en gångs skull. Inte för att det är något fel med spandex-byxor och discokulor men… ja … jag föredrar 50 och 60-tals musik.
Och det är väldigt vad jag har blivit lat med bloggandet! Jag vet att om man ska behålla sina läsare så ska man skriva varje dag, ja, helst flera gånger om dan, men jag känner att jag bara vill skriva när jag har lust, och det har jag inte haft speciellt ofta på sista tiden. Det kanske kommer, vi får se…

“I Sverige har vi två årstider: En grön och en vit vinter  “

Skärp er arbetsgivare!

Jag vet att det kan bli tjatigt men jag måste bara få ösa galla över vissa potentiella arbetsgivare igen! Jag tog kontakt med en kvinnlig  personalansvarig på ett medelstort företag och jag framförde min önskan att få arbeta eller praktisera just där. Först lät hon inte alls intresserad men bad mig återkomma dagen efter eftersom hon var lite upptagen just då. Morgondagen kom och jag ringde upp igen… Den här gången lät hon mycket mer intresserad och sa att hon funderat och att det skulle nog kanske behövas en till, i alla fall vissa helger + extraarbete. Jag tyckte att det lät intressant och vi bestämde oss för att träffas hos min jobbcoach veckan därpå. I god tid till mötet så infinner jag mig hos coachen och vi väntar, väntar och väntar… När vi blivit less på att vänta så väntar vi en stund till. Coachen ringer upp damen i fråga och hon svarar: – Oj, jag har glömt… Jag tar luren och talar med henne igen och vi kommer överens om att vi behöver ju inte träffas alla tre utan jag kan komma och träffa henne på arbetsplatsen i fråga. Hon vill att jag ringer henne veckan därpå så att vi kan komma överens om en tid. Naturligtvis så ringer jag och den här gången vill hon att jag ringer under mellandagarna eftersom det är så mycket helger i vägen. Mellandagarna kommer och jag ringer… Den här gången vill hon att jag ringer efter alla helger dvs efter nyår och trettondagshelgen. Det här samtalet varar dock i 45 minuter och hon är mycket positiv till att jag eventuellt ska börja hos dom. Jag känner ändå att det är bättre att hon ringer upp mig när det passar henne eftersom det aldrig verkar vara någon bra tidpunkt när jag ringer. Vi bestämmer oss för att bollen nu ligger hos henne och att hon ringer mig efter alla helger. Hon understryker att hon kommer att ringa mig “redan” på söndagen, den 10 december.
Här sitter jag nu! Tror ni att hon har ringt? Hahaha, tillåt mig småle!
Jag tycker verkligen att arbetsgivare nu borde börja gå utbildningar om hur man behandlar arbetssökanden, ja medmänniskor överhuvudtaget. Vi som är arbetslösa ska “drillas” och lära oss intervjuteknik, cv:s ska gås igenom för att eventuella fel ska finnas och vi ska vara på hugget och aldrig tappa motivationen. Hur f-n kan man låta bli att tappa motivationen? Tyvärr, så finns det mååånga fler arbetsgivare som är som den jag just beskrivit och det är beklämmande. Säg ett rakt nej direkt istället för att bolla med andra. Det är mycket mer reko och schysst gentemot alla och, inte att förglömma, ni har väl också ett rykte att tänka på?

“Den som sticker huvudet i busken skyltar med sjärten”